idathyberg

jag kan verkligen tycka att det är jättetöntigt att gå å gräva ner sig och bli nedstämd eller tillochmed deprimerad för en massa småsaker. jag menar, hur många runtomivärlden har det ens hälften så bra som du har det?
medans du klagar på att du är hungrig, men maten är äcklig så du vägrar äta, finns det så himla många som inte ens får mat på bordet. som inte ens har råd med mat. och om dom nu får tag i lite bröd (som dom har köpt genom att tigga till sig pengar) så får dom dela det med resten av sin familj och blir hur nöjda som helst om dom bara får en tugga av brödet.
medans du säger att du är jätteförbannad på dina föräldrar för att domtycker att du kankse borde stanna inne en lördagkväll istället för att gå på den där festen du hade tänkt gå på, finns det dom som blir våldtagna, misshandlade, kränkta, utnyttjade, vanvårdade, svälta ja allt du kan tänka dig. och du klagar på att du måste vara inne en kväll med din mamma? tänk på dom som har förlorat sin mamma/pappa, kanske tillochmed båda två. i en svår sjukdom, olycka eller krig.

självklart ska man inte alltid sitta å tänka på hur det är för alla andra runt om i världen. och man måste få må dåligt också, men lite självrespekt måste man ha. stå upp för sig själv. inte sjunka genom marken för småsaker hela tiden. jag menar bara att vissa saker som sker i andras liv som de mår jättedåligt över är inte ens värt att lägga ner varken tid eller energi på. man borde igentligen se det positiva, även i det väldigt negativa ibland. och att vissa mår så pass dåligt att dom faktiskt känner att odm vill dö, för att killen de gillar inte har samma känslor. nej, fyfan. det tycker inte jag är okej. må gärna dåligt, men skär dig inte i armarna för det, påstå inte att du vill dö (hade du verkligen velat det hade du förmodligen redan hämtat en pall och ett rep, eller hoppat framför tåget!) jag är så trött på allas skit hela tiden.