idathyberg

efter ett sådant förtroende och tillit till en person som man kallat sin bästa vän. jag trodde aldrig att de skulle gå fel, jag trodde det alltid skulle vara som det var. fram tills nu, nu vet jag bättre. att de skulle sluta som det gjorde kunde man märke under hela vänskapen. den var inte ärlig. det inser jag nu. när det är försent!

att ett förtroende kan rubbas så fort. att ett svek kan göra så ont. Helt ärligt så trodde jag aldrig det om dig! jag trodde du var mer mogen än så, att du hade skam i kroppen.. men tydligen inte.
du sjunker bara i mina ögon. men gumman, jag får bara reda på mer och mer saker, saker som jag trodde alltid skulle stanna mellan oss. trots att våran vänskap inte alltid var ärlig. jag kan säga en sak! jag kommer aldrig, så mycket som, andas om de du berättade för mig till någon annan!

Trots att vi inte är vänner, så kan jag ändå tycka, efter allt jag delade mig mig med dig om, att du inte borde prata om mig på det sättet.
snälla, jag öppnade mig för dig, visade hela min själv, alla känslor och allting. Jag vet att du såg allt detta, men du söker bekräftelse eller något. du behöver ha mig i ditt liv på något sätt.
men efter allt jag hört om dig nu. du är död i mina ögon.